Följande artikel är från Lysekilsposten 30/7 1992 författad av Arvid Sandell :

 

 

Jag har blivit ombedd att om möjligt säga något om denna bild.

Inget meddelas om när, var eller hur bilden kan ha tagits, men det är ju lätt att se, att platsen är utanför folkskolan vid Färgaregatan i Lysekil. Veteranbilarna ger vid handen, att det inte var i går, som bilden togs. Jag tänkte först, att det kunde handla om hantverksutställningen 1926, som gick av stapeln i dessa lokaler. Men enligt andra bilder jag sett från denna utställning, fanns det då inte några paviljonger på skolplanen. Jag halade alltså fram mitt lilla "fickmikroskop" och lusgranskade originalfotot, som är mycket skarpt. Då kunde jag se, att den finaste bilen är av märket Nash och har ett registreringsnummer, som börjar med O1. Det verkar vara en siffra till, men det går inte att se, vilken det är. Däremot kan man se, att den närmaste paviljongen till höger utställer Munktells Motorer, och en hel del av reklamtexten på plakatet går att läsa. Ytterligare en paviljong skymtar, men det går inte att se genom bladverket vem som håller hus där. Vidare ser man, att en stuga längre bort gör reklam för oljekläder och har ett varumärke med en mås tvärs över en stor ring. Allt detta sade mig inte så mycket för utställningen 1926 omfattade hantverk, industri, slöjd och konst. Men så fick jag ögonen på ett litet anslag bredvid postlådan på biljettkiosken. Och där går det precis nätt och jämnt att läsa "25 - 28 aug 1921", och då var ju saken klar. Just dessa dagar hölls i Färgarskolan Sveriges första fiskerimässa.

Mässan var en angelägenhet för hela landet, och i konselj den 19 augusti anslog regeringen 500 kr som bidrag till kostnaderna. Det var ingen ringa summa i de hårda tiderna. Det är alltid knepigt att uppskatta, hur mycket pengavärdet förändras genom tiderna, men jag tror, att motsvarande belopp i dagens valuta skulle vara 50 000 å 100 000 kr. Samtidigt bestämdes att marinintendenten kommendörkapten Birger Maijström skulle representera svenska marinen vid fiskerimassan samt åtföljas av flera andra höga officerare inom intendenturen. Lysekils stad bidrog med 200 kr. De största kostnaderna fick naturligtvis utställarna själva stå för.

Öppningsceremonien inleddes kl. 10.30 den 25 augusti med Egmont-ouvertyren, som exekverades av bröderna Schultz kapell (Parkmusiken). Därefter presenterade konsul Laurin syftet med mässan, nämligen att öka fiskkonsumtionen inom landet, samt överlämnade ordet till byråchefen för fiskeriärenden i Lantbruksstyrelsen, deltagaren i Vega-expeditionen m.m., fil dr Oscar Nordquist, som på grund av mellankommande förfall för statsministern hade fått uppdraget att öppna massan. Nordquist erinrade om de goda tiderna för fiskeriet under första världskriget, och att situationen nu var den motsatta med stor arbetslöshet. Främsta orsaken var det ekonomiska nödläget i Tyskland, varigenom den tidigare stora exporten bortfallit. ”Fiskkonsumtionen inom landet måste öka, och det kan ske, genom att konsumenterna erbjuds god vara till ett billigt pris. Denna fiskerimässa vill sammanföra producenter och konsumenter.” Borgmästare Sundberg tog därefter till orda och framhöll betydelsen av goda kommunikationer. Mellan anförandena dånade leverop för mässan, för Bohuslän och för Fosterlandet. "Vårt land" sjöngs av Lysekils manskör under ledning av musikdirektör Karl Sandström, varpå följde mer sång och musik.

På skolgården hade paviljonger uppförts av Munktells Mek. Verkstads AB, Eskilstuna, Skandia-verken AB, Lysekil samt AB Skinn, Borås (oljekläder och med varumärket en mås över en ring). Dessutom hade källarmästaren Arnold Olsson på Stadshotellet ordnat caféservering där. Skandiaverken förevisade flera motorer, såväl stillastående som igång. En av dem på 4-5 hk var så lätt, att man kunde ha den i knät. Även en nyuppfunnen snabbstartningsanordning demonstrerades. Det var motorn Skandia XXI med Mox-tändning, som sedan blev mycket populär, berättar Walfrid Borgström. 

I skolhuset märktes på undre botten J. E. Lindboms synnerligen dekorativt ordnade utställning med bl a många flaggor. På samma våning höll AB Frilager till. I en sal högre upp hade en kulturhistorisk exposé över bohuslänska fisket anordnats. Från Göteborgs Museum hade man fått låna en stor samling modeller av fiskebåtar och fiskeredskap samt tavlor utförda av framlidne ingenjören Adolf Rydholm, tillkomna för 1897 års Stockholmsutställning och framställande sillfiske mm, vilka man uppletat på museivinden. Likaså hade man fått låna Vikarvets gamla fiskedon. Här fanns också tre tavlor av Olle Skogman.

Övriga utställare från olika platser:

Göteborg: Bröderna Crafoord, Dorch Bäcksin & Co AB, Färg AB International. Gamlestadens fabrikers AB. Georg Dahlin, AB Göteborgs Nätfabrik, AB H.H. Kristenssen, AB Hugo Brusewitz, Hugo Hallgrens konservfabriker, Jul. Albrektsson & Co AB, Lax- och Fiskrökeriet Stranne & Nilsson. Sveriges Förenade Konservfabriker.

Gravarne: Gravarnes Fiskexport, Nilsson & Co, Gravarnes Sill- och Fiskaffär.

Grundsund: Didriksson Grundén & Co, Gottfrid Pettersson.

Hallsberg: Statens Centralfryshus.

Klädesholmen: Bernhard Andersson, Bernhard Andreasson, Janne Gottlander, Karl Holm, Arthur Krusell.

Lysekil: AIfr. Bovik & Co. C. Corneliusson (Gust. Cornér-Cornelius), Elastin-Fabriken, Jul. Flodins Blecktryckeri, C. Hörmans konservfabrik, Johansson & Löwendahl, Lysekils Fiskrökeri S. Backman. Lysekils Modellverkstad (Knutsson & Andersson), Eric Mattsson, Gust. Richter AB, Tobin & Hagerling, August Thorssons Mek. Verkstad, Otto Werners Möbl. affär.

Mollösund: O. A. Danielsson, Am. Mattsson, Bolivar Johansson, Johan Skantze.

Skärhamn: Hans Eliasson, Carl Olausson, Johan Olausson.

Smögen: James Andersson, Jansson & Ivarsson.

Stockholm: AB M. Faerden.

Uddevalla: Uddevalla Tunnfabrik.

 

Diverse notiser:

Rökt skarpsill framhölls som en läckerhet. Kanske vore det något att pröva i dag? Hugo Hallgren lade redan då blåmusslor, dels i smör, dels i vatten. August Thorsson visade olika stansverktyg bl a i Fagerstastål, som kunde stansa 60000 burkar utan justering. AB Lejon-Catechu framhölls som bästa fisknätsimpregnering. Ingenjör Faerden tillverkade isanläggningar. Elastin-Fabriken framställde ett enastående starkt och vattenfast läderlim, som uppfunnits av ing.Holger Hermansson, Lysekil. Arnold Olsson hade under mässdagarna fiskrestaurang i Stadshotellet, och han ordnade på torsdagskvällen en subskriberad fiskmiddag i Stadsparken med illumination och fyrverkeri och mycket musik av Erwin Schultz kapell och gästframträdanden av den världsberömde violinvirtuosen Pepa Barton och av den framstående harpisten Olga Proft. Fredagen den 26 augusti 1921 ingick med strålande vackert väder till skillnad mot torsdagens regn. Med middagståget strax efter kl. 13 ankom mässans hedersordförande, statsministern och landshövdingen Oscar von Sydow till Lysekil och mottogs på bangården av borgmästaren A. Sundberg, ordföranden i mässtyrelsen konsul L. Laurin, m.fl. Han for därefter i bil direkt till mässplatsen och besåg utställningen. Redan kl. 15.25 avreste han igen med tåget till Göteborg. Han hade naturligtvis mycket att bestyra, eftersom man befann sig mitt i valtider.

 

Och nu tror jag, att många med mig känner sig beredda att gissa på att fotot: föreställer ankomsten av statsministern till Färgareskolan ca klockan 13:30 den 26 augusti 1921. Ministern är just på gång att stiga ur bilen åtföljd av (som jag förmodar) borgmästare Sundberg. Mannen på gatan häller ett kraftigt tag i bilen (antagligen för att den inte ska välta, eller vad ska man tro?). Av kroppshållningen att döma tycker jag, att det skulle kunna vara Alfred Bovik. Han är en av de ytterst få av de här nämnda personerna, som jag faktiskt själv sett i levande livet, och han tillhörde mässans styrelse. Någon har förmodat, att den äldre bilen var hans. Men där lägger jag ner min röst. Under min tid fanns inte sådana gamla skrällen. Den äldsta bilen jag kan minnas var Kalle-Glassens gamla Ford-loppa. Flaggorna ser mer finska än svenska ut. Det beror på att man vid den tiden använde så kallad ortokromatisk film, som var så mycket känsligare för blått än för gult, att den svenska flaggan återgavs "bakvänd". Efter hand blev det vanligare med s.k. pankromatisk film. som klarade av att i svart-vit bild återge även svenska flaggan som det mänskliga ögat upplever den med det gula ljusare än det blå.

 

Det mesta av det, jag här berättat, är utdrag ur samtida lokaltidningar, som jag studerat både i Lysekil och i Lund.

Arvid Sandell